Anders Norrman

"Jag ser på saker & ting som att de ingår i ett enda sorts stort COLLAGE och detta påverkar naturligtvis mitt bildskapande: Jag sticker ned handen i huvudet & fiskar upp någonting att associera vidare på: Dada, indipendentfilmer, Egyptens pyramider, Frank Zappas skivomslag, Leonardo da Vinci, Sgt:Pepper, Warhol, rymdskepp, Darwin, postmoderna byggnader, Memphismöbler, serietidningar, Bruno K. Öijer eller gamla radioapparater.
Intellektuella människor med näbbar brukar jag också göra. Det känns rätt. I min grafik såväl som i objekt, måleri m.m. möts man av personer, begrepp, företeelser och föremål i både vårt antika & moderna kulturarv & allt där mittemellan. Genom formen, utförandet & innehållet konfronteras högt med lågt och frammanar rika möten. Med humor, allvar och visst okynne slaktar jag och/eller återupplivar (återvinner!) både egna & andras oheliga & heliga kor.
I serierna med masoniterna t. ex. utgår jag från kvadraten, som sedan urminnes tider har ansetts vara en helig form, den rätlinjiga form som ligger närmast cirkeln. I grafiken får det oftast bli den kopparplåt som ligger närmast till hands. Mina objekt bär ofta drag av ommålade & fixade grejer som en gång kastats bort.
Allt hänger således ihop i ett till synes kaos - & allt är lika mycket värt in the bitter end." // Anders Norrman